De äldre gör ett ovärderligt jobb på gården

DÅ OCH DÅ HÖR jag människor som har måndagsångest och att det är tungt att komma tillbaka till jobbet efter semestern. Jag förstår det, det är skönt att vara ledig, släppa saker och att vila hjärnan och kroppen. Jag måste säga att det var likadant för mig, när jag som yngre arbetade på en industri måndag till fredag 07:00–16:00. Där fanns den klassiska måndagsångesten. Det var ett bra jobb, utvecklande och variationsrikt, men inte i närheten av vad livet som mjölkbonde har inneburit. På något sätt kan jag sakna rastlösheten, men känslan att trivas fullt ut med sitt jobb är helt underbart. Jag skulle lite skämtsamt kunna säga att jag har semester året runt. Eventuellt ser inte min familj det på samma sätt.

Jag driver gården tillsammans med min äldre bror. När andra hör talas om det så får jag oftast till svar: ”Oj hur går det?”

Vad man syftar på är nog lite olika, men det går riktigt bra än så länge. Vi kompletterar varandra på ett bra sätt, delar arbetet och försöker få lediga helger, samt respekterar varandras situationer. Sen har jag och min bror två föräldrar som alltid ställer upp vad det än är. Jag är fullt medveten om att min situation skulle vara helt annorlunda om de inte stöttade oss på det sätt de gör. Med barnvakt, matlagning, reparationer och allt annat som görs på gården. Det är otroligt praktiskt att ha barnvakt 50 meter från huset.

Farsan har en förmåga att vara engagerad i allt och det har smittat av sig på mig. Han kan vara lite lätt irriterad över att jag sitter på möten och är mycket i telefon, men jag vet att han bara är avundsjuk. Det är otroligt roligt att vara en del av något tillsammans med andra som har gemensamma mål. Om det så är idrottsföreningar, lokalavdelningar, politiskt engagemang eller något så konkret som en mejeriförening.

BÖNDER SOM FRÅGAR om farsan och morsan fortfarande är med säger ofta att man inte ser vad den äldre generationen uträttar på gården, förrän de slutar med det. Jag tänker på det ofta och ser mycket av det jobb som utförs och är otroligt tacksam för varje dag vi jobbar tillsammans. Men om de går i pension på riktigt så kommer jag garanterat att bli förvånad över hur mycket de fick gjort, och säga precis likadant till andra yngre bönder.

Vad vill jag då ha sagt med mina tankar om den äldre generationens betydelse för arbetskraften på gården? Vi försöker självklart ge dem någon form av ersättning. Men skulle jag ha en anställd som kompletterar mina föräldrars kunskap och arbetskraft så skulle vi få tänka till ordentligt, för det bär sig inte ekonomiskt. Och det är alldeles för många mjölkföretag som är i denna sits. Jag och bror kommer dit också.

Stadigt minskar självförsörjningsgraden i Sverige. Det blir tufft att bygga upp de mjölkföretag som slutar. Jag är övertygad om att en minskning av utgifterna inte kommer att skapa bättre förutsättningar för mjölkföretagen i framtiden, utan det är på intäktssidan som det krävs en förändring.

Jag vill kunna konkurrera med min gamla arbetsgivare om arbetskraften.

Claes Arnesson, är ordförande i Falköpings mejeriförening och bedriver mjölkproduktion med 70 kor.

Har du något ämne du vill vi ska skriva om i Husdjur?

Eller vill du själv skriva?

Hör av dig till oss på Husdjurs Facebook, epost husdjur@vxa.se eller telefon 010-471 09 42.