Vallens jordart är avgörande för hur stort vattenförråd som marken rymmer och därmed förutsättningarna för en lyckad bevattning. Olika jordarter har olika vattenhållande förmåga och därmed olika bevattningsbehov. Föga överraskande behöver sandjordarna bevattning först, leror därefter och mullrika mojordar sist.
– Ha koll på jordarna. Jag använder väderdata för att räkna ut hur mycket som avdunstar, säger Carl Andås och tillägger att han än så länge inte har hittat någon bra gratistjänst för vattenbalansberäkning.
Då bör bevattning starta
I ett Excel-dokument för han i stället noggranna anteckningar över olika parametrar under ett dygn och fyller i högsta respektive lägsta enhet för: temperatur, luftfuktighet, vindstyrka och solinstrålning. Detta påverkar avdunstningen. Därefter är det en fråga om att lägga till och dra ifrån regn och avdunstning, till dess att vattenförrådet sjunkit till ungefär hälften. Då bör en bevattning starta.
Ett annat sätt att undersöka bevattningsbehovet är att använda en markfuktmätare. Det är ett relativt billigt verktyg som finns i många olika modeller och fabrikat.
– För de flesta behov fungerar de bra, men kruxet är att man behöver kunna relatera siffran från mätaren till vilken jordart man har, säger Carl Andås.
Kapillärkrafterna påverkar
Vattnet i marken är olika hårt bundet på grund av markporernas starka kapillärkrafter. Det innebär att en jord med hög lerhalt har mer vatten som är hårt bundet än exempelvis sandjord.
– En del av vattnet är så hårt bundet att grödan inte har tillräckligt starkt sug för att kunna ta upp vattnet.
I en vall är det dags för bevattning när hälften av det växttillgängliga vattnet har försvunnit, men beroende på jordart kan siffran som fuktmätaren visar betyda olika saker. Till exempel kan en vattenhalt på 10 procent i en sandjord innebära att bevattning bör starta. Däremot kan samma siffra i en lerjord betyda att bevattningen borde ha börjat för länge sedan.
– På ren sandjord kan det vara dags för bevattning när 30 milimeter har avdunstat, på en lättlera kan det handla om 70 milimeter och på några av de bästa mojordarna kan det handla om 100 milimeter. Därför är det viktigt att känna till jordarna.
LÄS MER: Dammarna garanterar skörd (länk till e-tidningen)
En spade räcker långt
Det finns också enklare sätt, tipsar han. Med en vanlig spade går det att komma ganska långt. Genom att gräva 20–40 centimeter djupt på ett representativt ställe på vallen, där det är någorlunda platt och där de mesta av rötterna finns, går det att uppskatta bevattningsbehovet.
– Där finns det mesta av vattenupptaget. Känn på temperaturen i jorden, ju varmare den är desto torrare.
Men det gäller att vara ute i tid. Carl Andås jämför grödorna med ett sugrör, de tar inte bara upp vatten utan andas även ut vatten aktivt – en transpiration.
– 95 procent av vattnet som grödan tar upp andas den ut som ett sugrör.
Gamla bevattningsförsök
I början av säsongen handlar det om 1–3 millimeter vatten per dag. Allt eftersom grödan blir större och vädret varmare försvinner ännu mer vatten.
– Den når en topp på 5–7 millimeter per dag. Det blir 50–70 kubik vatten per hektar som grödan andas ut och försvinner. Har man då uppskattat sitt vattenförråd så antar man att det är fyllt i mars. Sedan får man börja räkna ned med avdunstningen och räkna upp med regnet.
Under kalla kriget var det bevattningsförsök på många håll i landet. Med hänvisning till de försöken sägs ofta att bevattningsbehovet av vall i södra Sverige kan täckas med två givor vatten á 30 millimeter på en säsong, enligt Carl Andås.
– Det görs nya försök och det finns inga siffror som går att använda överallt alla år. Men ska man ersätta nederbördsunderskottet under ett av de senaste åren på exempelvis Öland så skulle det innebära närmare tio än två givor vatten á 30 millimeter. Det är sällan görbart, utan man får anpassa bevattningen efter vad man har för foderbehov.
