En kall novemberkväll för två år sedan gled jag in i hamnen i Visby, för att för allra första gången sätta min fot på Gotland. Jag hade rest genom Europa och av en slump, läsande en svensk kriminalroman i ett litet blått hus i norra Spanien, fick jag idén att resa till Sverige. Jag skapade en profil på en webbplats för volontärer och bara några timmar senare fick jag svar. En bonde på Gotland undrade om jag kunde tänka mig att arbeta hos honom och hans mjölkkor.
Sagt och gjort, jag packade mina väskor och två veckor senare tog jag färjan från Rostock i mitt hemland Tyskland och for över Östersjön. Mjölkbonden Jonas hämtade mig i Visby och vi körde genom mörkret till Rute på den norra delen av ön. Samma kväll presenterade han mig för sina 35 mjölkkor och jag blev genast överväldigad av hans entusiasm och vänlighet när det gällde denna krävande, men givande, livsstil.
Våga byta från översättare till cowgirl
Efter tre och en halv vecka återvände jag till Tyskland för jul. Men något hade känts så rätt och inspirerande att jag helt enkelt var tvungen att komma tillbaka i januari. Och så fortsatte det. Jag reste fram och tillbaka mellan Gotland och Tyskland och kände mig kluven. Även om mitt hjärta tillhörde Jonas och korna vågade jag inte resa över havet för gott. Och därmed byta mitt liv som översättare i storstaden till ett som en cowgirl på landsbygden.
Men snart insåg jag att jag hade den fantastiska möjligheten att uppleva det bästa av två världar. Jag kan fortfarande översätta, resa och skriva, samtidigt som jag får vara i den inspirerande naturen och atmosfären på Gotland och framför allt det underbara vardagslivet med alla dess utmaningar på gården.
Att vara i mjölkgropen morgon och kväll, omgiven av rytmiska ljud och svaga råmanden, känns helt rätt. Det håller mina fötter på marken och mitt sinne fokuserat på de små saker som betyder något.
Jag har hittat känslan av att höra till
Länge kände jag att jag var tvungen att välja den väg som min akademiska karriär verkade ha stakat ut åt mig. Det tog några förrymda kalvar och ett antal våta, smutsiga och trötta kvällar med att fixa stängsel eller skrapa gödsel, för att inse att jag, trots den fysiska utmattningen jag ibland kan känna, äntligen har hittat en mening. Jag har hittat känslan av att höra till.
Jordbruk och särskilt mjölkproduktion visade sig vara den pusselbit som jag länge har saknat. När jag känner mig låst eller stressad hjälper det att arbeta bredvid Jonas. Att fixa en vattenledning, släppa ut djuren eller mocka kalvningsboxar. Det ger mig en djup belöning att producera mat, att använda mina händer för att tillgodose ett av de mest grundläggande behoven i livet.
LÄS MER: Även döda kor väcker varma känslor
Och varje dag när jag dricker mitt morgonkaffe med mjölk påminns jag om varför detta är värt alla svåra stunder. Det finns en djupt rotad passion inom Jonas som håller honom i gång och inspirerar till kreativa lösningar varje dag. Jag har lärt mig att mjölkproduktion inte bara handlar om traktorer och tidiga morgnar. Utan om kreativitet, vänlighet, omsorg, samarbete och om drömmen att ge något tillbaka.
Jag är mycket glad över att genom slumpen ha blivit en översättande cowgirl.
Svenja Ohlsen, är tysk översättare och nybliven svensk cowgirl på norra Gotland.
Spana i Husdjur!
Har du något ämne du vill att vi ska skriva om i Husdjur? Eller vill du själv skriva? Hör av dig till oss på husdjur@vxa.se eller telefon 010-471 09 42.
