Lyckas med embryo – experternas bästa tips

De senaste tre åren har Arvidssons lantbruk utanför Köping i Södermanland fått 13 kalvar från embryon. Anna Arvidsson driver gården tillsammans med maken Göran. Hon ser embryoverksamheten som ett sätt att dels höja nivån på den egna besättningen, dels bidra till ett ökat avelsframsteg generellt inom framför allt SRB-rasen.

– Jag vill att avelsarbetet här i Sverige går lite fortare. Att vi får fram bra djur och att inte de danska gårdarna piskar oss på fingrarna hela tiden, säger hon i det senaste numret av Husdjur.

Stor chans till befruktning

Och hon är inte ensam. Förra kontrollåret gjordes 1 816 embryoinläggningar i Sverige, enligt djurhälsostatistiken. Det är en ökning med 23 procent jämfört med perioden innan. Av de embryon som spolats i Sverige lades 65 procent in färska. Cirka 50 procent av de färska inläggningarna och 35 procent av de frysta ledde till dräktighet. Det innebär att en inläggning med ett färskt embryo har större chans att leda till dräktighet, än seminering med konventionell (inte könssorterad) sperma. Där var dräktighetsprocenten förra kontrollåret 42 procent.

Värt att satsa extra

Att ge en kviga eller ko de bästa förutsättningarna för att bli dräktig med ett inlagt embryo är egentligen samma jobb som vid en seminering.

– Har man bra fruktsamhet i sin besättning kommer man nog ha bra resultat på sina embryoinläggningar också, säger Peter Jönsson som är en av Sveriges mest erfarna embryospolare och -inläggare.

Men investeringen är onekligen högre än vid en seminering, så därför kan det vara klokt att göra det lilla extra för att få embryot att fästa. Här är Anna Arvidssons och Peter Jönssons bästa tips:

1. Bra uppfödning

En kviga som gått igenom kalvperioden utan diarréer eller lungproblem har goda förutsättningar för att bli en bra embryomottagare. Foderstaten ska ge volym i magen, utan att kvigan blir fet. Målet är att hon ska nå rätt målvikt (varierar utifrån ras) vid 14 månaders ålder. Samtidigt kan en kviga vara småväxt men ändå mogen, eller tvärtom. Här är kunskap om moderlinjen avgörande.

2. Minimera stress

Cirka sju veckor innan planerad inläggning bör mottagardjuren få gå i samma grupp, utan några förändringar i sammansättningen. Där ska de också ha en foderstat som är densamma hela perioden. Det innebär även att undvika övergång mellan stallfoder och bete. Vistelse i rastfålla är okej. Samma sak gäller för tiden efter inläggningen.

3. Unga djur

Embryon läggs ofta in på kvigor. Men även förstakalvare och i viss mån andrakalvare kan vara bra mottagare. Livmodern blir tyngre på äldre djur vilket gör det svårare att komma rätt med pistoletten vid inläggning. Kons energiförsörjning påverkar också fertiliteten, där kvigor har fördelen att inte lägga någon energi på att producera mjölk.

4. Anpassa djurflödet

Vid en embryoinläggning läggs ofta flera embryon in vid samma tillfälle. Tänk därför på att pausa eller dra ner på semineringarna vid samma tidpunkt för att undvika en intensiv babyboom om befruktningarna skulle gå riktigt bra.

5. En god brunst

Notera brunststyrkan på de tilltänkta mottagardjuren. Det är viktig information för embryoinläggaren. Inför inläggningen kontrollerar en tekniker och/eller inläggaren mottagarens gulkropp. Men en stark brunst har större betydelse än en stor gulkropp. Efter en svag brunst vill inläggarna helst inte lägga in något embryo.

6. Rätt embryo till rätt djur

Vid en embryoinläggning är kalven inte biologisk avkomma till djuret som bär på den. Om du i vanliga fall tar hänsyn till tjurens storlek vid seminering, är även den biologiska moderns storlek en faktor vid en embryodräktighet. Försök alltså att kontrollera föräldradjurens egenskaper och välj sedan en mottagare som ser ut att passa den kommande kalven för att undvika en svår kalvning.