En grundkurs i fotosyntes

Efter mellanstadiet faller fotosyntesen i glömska för många – men inte för en bonde. Arne Lindström reflekterar över behovet av en repetitionskurs i en av de grundläggande förutsättningarna för livet på jorden.

Foto Canva

”Va, sa du fotosyntesen?”.

Personen i andra änden bekräftade förfrågan om att förklara fotosyntesen för ett antal offentliganställda som höll på med livsmedel.

”Jamen”, fortsatte jag lite tvivlande, ”det där med fotosyntesen fick man ju lära sig i mellanstadiet.”

Efter ett tag var jag ändå övertygad om att det inte var helt fel med lite repetition, för det är nog bara vi bönder som ständigt har fotosyntesen som arbetspartner.

I min planering av upplägget inför föredraget kommer jag fram till, att jag till att börja med vill slå fast att fotosyntesen är den allra viktigaste biologiska processen på jorden, och att den producerar allt syre. Med en enkel bild kunde man visa hur koldioxid och vatten – med hjälp av solenergin – skapar den näring som får växterna att växa, samtidigt som vi får det syre vi behöver för att andas.

Ängen är åkerns moder

Fotosyntesen är fullständigt naturlig, men jag vill också visa hur jordbruket försöker ”stimulera” den till att producera ännu mer.

Först och främst genom att välja en jord lämpad för jordbruk, och sedan se till att växterna får lagom med vatten och ett tillskott av växtnäring – gödsel. Det var den ursprungliga förutsättningen för att etablera ett jordbruk som inte ständigt behövde flytta för att bryta ny mark, och här passar det nog att förklara ett begrepp jag fick lära mig i samma mellanstadium: att ”ängen är åkerns moder.”

Om man nu har förstått hur kretsloppet med gödseln fungerar, då är det rätt tillfälle att berätta om hur kons så förhatliga metan också befinner sig i ett kretslopp – den biogena kolcykeln. Det borde också vara möjligt att förstå den stora skillnaden mellan olika växthusgaser. Koldioxiden ökar och lagras i nära på all evighet och orsakar därmed klimatförändringarna, medan metan från en ko är en ”flödesgas” som bryts ned till den koldioxid som via fotosyntesen skapar nytt gräs åt kon. Det leder till att samma antal kor inte kan påverka klimatet, utan bara en ökning eller minskning av antalet – och då kortvarigt.

Då skulle bönderna framstå som klimathjältar

Jag vill också berätta att allt som jordbruket producerar är någon form av energi, antingen direkt som människoföda eller förädlad via djuren. Det har producerats med hjälp av fotosyntesen, och det har bundit oerhörda mängder koldioxid. Vid synen på jordbrukets roll för klimatet råder en märklig paradox. Om allt från åkern blev biobränsle, då skulle vi ersätta fossilt bränsle och bönderna framstå som klimathjältar.

Då åkerns grödor i stället blir livsmedel, då anser ”klimatets räknenissar” att man INTE ska räkna den koldioxid som fotosyntesen med bönders hjälp har bundit i grödorna! Här skulle det nog sitta bra med den cyniska kommentaren: ”Vilken otur att det blev mat”…

Om jag överlever frågestunden kommer jag att avsluta med de ord som passar extra bra för de som kanske sysslar med offentlig upphandling: ”Någon landsbygd någonstans kommer alltid att försörja oss – så varför inte vår egen?

Arne Lindström är debattglad lantbrukare och tidigare ordförande för LRF Västerbotten.

Spana i Husdjur!

Har du något ämne du vill att vi ska skriva om i Husdjur? Eller vill du själv skriva? Hör av dig till oss på husdjur@vxa.se eller telefon 010-471 09 42.