I Indien är kon inte någon klimatbov

Den gigantiska indiska hemmamarknaden med 1,4 miljarder människor är mättad. Nu siktar de stora indiska mejeriföretagen på exportmarknaden. Till 2040 planerar landet att ha tredubblat sin mjölkproduktion.

Indiska politiker, även på högsta nivå, tror och satsar på mjölkproduktionen. I september förra året deltog jag i den internationella mejerifederationen IDFs toppmöte i New Dehli. Mötet invigdes under rigorösa säkerhetsarrangemang av självaste premiärminister Narendra Modi och inte mindre än tio ministrar deltog under den fyra dagar långa konferensen.

LÄS MER: Med skotska ögon på svensk mjölkproduktion

Indien är världens största mjölkproducent

Anledningen är förstås att regeringen har insett att mjölknäringen är viktig för landet. 80 miljoner människor är direkt sysselsatta inom den och den är ryggraden i företagandet på landsbygden. Man skulle till och med kunna påstå att mjölkindustrin lagt grunden för den högteknologiska industri som utvecklats i Indien på senare tid.

Indien är världens största mjölkproducent, en produktion som bärs upp av småbönder över hela landet. Medelbesättningen är 3–4 kor eller bufflar och 90 procent av mjölkbönderna är kvinnor. Mjölken samlas in i byarna av en mängd små mejerikooperativ och blir sedan bland annat yoghurt, ost, smör och den lokala specialiteten ghee.

LÄS MER: Fler spaningar hittar du i Husdjurs e-tidningar (så loggar du in)

Mjölkproduktionen ses som hållbar

Men den indiska mejerimarknaden består inte bara av bondeägda småkooperativ. Mejerikoncernen Amul är ett av världens största kooperativ med omkring 1 000 anställda och 3,6 miljoner medlemmar. Amul-flickan, en tecknad figur med stora ögon, blått hår och rödprickig klänning, är en av de mest kända reklammaskotarna i hela landet.

I Indien räknas mjölkproduktionen som hållbar och kon ses inte som en klimatbov. Även dynga och urin tas till vara och används till allt från biogas till medicin. Eftersom kor enligt hinduisk tro är heliga och inte får slaktas eller ätas upp får de leva vidare även efter att de slutat mjölka och blir ibland mer lönsamma för sin ägare än när de fortfarande mjölkades. En del av dem lämnas till särskilda härbärgen, ett slags ålderdomshem där korna bor tills de dör en naturlig död.

Ta intryck av Indiens mjölkproduktion

Lösgående kor är ett nästan lika vanligt inslag i gatubilden som cyklar och mopeder. Och trots att korna knappast följer några trafikregler och till och med korsar hårt trafikerade motorvägar är det ingen som verkar irriterad på dem. Däremot är alla mycket uppmärksamma på att inte köra på korna. Att köra på och kanske döda en ko blir genast en polissak.

När svenska politiker nu funderar på en uppdatering av Livsmedelsstrategin och deras kollegor i EU arbetar med strategin Farm to fork måste de ta sig en ordentlig funderare på om vi ska lämna över framtidens mjölkproduktion till länder som Indien. Om svaret är nej är det dags att ta intryck från Indien och åtminstone se till att säkra hemmamarknaderna. Om svaret är ja står 100 000-tals indiska småbönder redo att öka sin produktion och börja exportera.

Lena Johansson, är nyligen pensionerad politisk chefredaktör på Land Lantbruk. Hon är även, som första kvinna och svensk, ordförande för Internationella lantbruksjournalistfederationen, IFAJ, med 61 medlemsländer från sex olika världsdelar.